Med total uppgivenhet kan vi konstatera att facket har överträffat sig självt igen.

Efter händelsen i Vaxholm så torde det i och för sig stå utom allt rimligt tvivel att "skäms" eller "rimlighet" eller "förlåt" inte finns på fackets tunga - men ändå!

Sofia Appelgren är värd allt heder och lite till i sin kamp mot Goliath (denna gång iklädd HRF:s skrud) I Göteborg har hon drivit salladsbaren "Wild'n Fresh" med nöjda anställda och nöjda kunder. Men, ve och fasa, hon har inget kollektivavtal - ett brott värre än de flesta.

Som vanligt handlar striden om att rättfärdiga fackets existens. För vad skulle facket göra om det visade sig att man kunde driva småföretag utan att ha kollektivavtal (men nöjda arbetstagare). Eller tänk om vi kunde bygga vår skola med utländska byggföretag utan att vuxna människor står och skriker "Go home" (SKÄMS alla ni som sänkte er till den nivån) till arbetare som arbetar under samma villkor som svenska (eller bättre) och vilkas enda "brott" är att de kommer från utlandet... och... givetvis... inte har något kollektivavtal.

Dan Fransson, ombudsman på Hotell och Restaurangfacket, försvarar att facket, 40-manna starkt, skränade och drog på utanför Briggen i Göteborg, där Sofia med familj och vänner firade restaurangens ett-års-jubileum. Självklart kan detta inte få passera obemärkt. "Nej, vuxna som vi är - låt oss ställa oss utanför och skandera nidvisor."

• Maciej Zaremba - som alltid skriver underbart och tänkvärt, har skrivit mycket om Byggettans aktion i Vaxholm.
• DN har skrivit en bra ledare om Wild'n Fresh.
• Ni som tycker er känna igen fallet Torgny Gustafsson på Gotland, ni kan färska upp minnet genom att läsa denna artikel på Smedjan.com. Regeringen fälldes sedemera i konstitutionsutskottet för hanteringen av detta fall. Thorsten Sennton - som själv drivit ett ärende mot Nordbanken i Europadomstolen - säger om denna aktion: "Det är så att den svenska "judge rapporteur" har vilselett Europadomstolen. Det framgick nämligen klart i den utredning, som ledde till att Riksdagens konstitutionsutskott fällde den svenska regeringen. Det var ju en socialdemokratisk regering som ansvarade för övergreppen mot Torgny Gustafsson och som då använde det partitrogna LO Rättsskyd AB som verktyg. Grunden för övergreppen var en beskrivning av svensk arbetsrätt, som var en partipolitisk partsinlaga och som definitivt avviker från normala demokratiska värderingar."

Valet står inte mellan att skratta eller gråta :-(

Efter en längre tids sjukdom och en vecka efter sin kraftiga hjärtinfarkt, dog Augusto Pinochet Ugarte den 10 december 2006, 91 år gammal.

1973 tog Pinochet makten i Chile genom en blodig statskupp. Salvador Allendes kaotiska styre åren innan lade grunden för möjligheten att ta över makten. Allende, som hade själv hade utsett Pinochet till både general och så sent som i april 1973 till överbefälhavare, begick självmord (om detta råder delad meningar) i La Moneda (presidentpalatset) vid kuppen istället för att utnyttja den fria lejd som erbjudits honom.

1974 installerades Pinochet som president och åren under hans styre blev skräckfyllda - alla som kunde tänkas vara, eller ha samröre med marxister eller kommunister skulle bort. Alla Alledendetrogna - bort. Politiska motståndare kidnappades och mördades av "Dina" - Pinochets ökända hemliga polis. "Operation Kondor" var ett annat trevligt litet projekt mellan militärdiktaturerna i Sydamerika (på Pinochets och Paraguays diktator, Stroessner initiativ) - med mål att i tysthet avrätta oppositionella som flytt till grannländerna.

När Pinochet 1990 avgick som president hade över 3 000 människor dödats och tio gånger fler torterats. Först 1998 lämnade Pinochet politiken helt då han avgick som överbefälhavare.

Inte att förglömma är att USA stödde kuppen 1973. Nixon (biografi) hade 1970 arbetat aktivt för att Allende inte skulle komma till makten och ett Chile som bland annat genomförde ett antal reformer som gynnade de fattiga, sågs givetvis som ett kommunistiskt hot och Chile sattes under blockad av USA. CIA hade satsat runt 1 miljon $ i kampanjer mot Allende medan KGB stödde honom. (Härliga kalla-kriget-tider) Allende vann knappt i valet men i den påbjudna (Allende fick inte absolut majoritet) kongressomröstningen fick Allende över 80 % av rösterna. Mordet, mellan dessa två val, på Chiles överbefälhavare René Schneider (igen med CIAs inblandning se Hinchey-rapporten) tros ha bidragit till "jordskredsegern" i det senare. Det väckte nämligen avsky hos många eftersom Schneider förespåkade att demokratin skulle råda. Allendes nationaliseringspolitik drev dock i snabb takt Chile mot ruinens brant och ingen ska ta ifrån Pinochet hans framgångar med att, på Milton Friedmanskt vis, vända Chiles ekonomi och få landet på fötter igen.

Den som har mer intresse av USAs inblandning i kuppen bör titta till på "The National Security Archive" där massor av dokument som Clinton frisläppte från sekretess, finns att läsa. Givetvis finns massor av annat "godis" där för den som är intresserad. CIA fick raka order om att förhindra Allende att komma till makten och en "Chilean Task Force" skapade för ändamålet.

Att notera är att millitärkuppen i Chile genomfördes den 11/9 (!!)

En bra artikel om om Chile och Pinochet hittar du på Amnestys hemsida.

Den 22:a deceber upphör Göran Perssons sjukskrivning. Den konspiratoriske kan se ett samband mellan detta och det faktum att just 22:a är det datum då riksdagen gör juluppehåll (ser fram emot motsvarande för oss andra också)

Det är ju skönt att veta att Göran tillfrisknar lagom till julskinka, sylta, korvodysséer och glögg. Att han återgår i tjänst och därmed åtnjuter full ersättning (utan att behöva jobba - givetvis) istället för den decimerade sjukersättningen känns betryggande - fasa vore väl om Görans medel inte skulle räcka till julens excesser.

Kanske räcker pengarna till för att täcka transporterna mellan de tre boendena.

I de amerikanska "mellanårsvalen" tog det Demokratiska partiet, som väntat, över makten i representanthuset för första gången på 12 år. I Senaten, där man har valt om cirka en tredjedel så stod det klart imorse att demokraterna även där har majoriteten (51 av 100 platser).

Det känns som ett sundhetstecken att Bush får lite motstånd i kongressen.
Det är lite roande att läsa om oron för teknikproblem som har funnits/finns och hur elaka tungor har pratat om misstankar om valfusk - detta i världens
största "demokrati" - jo-jo.

Att Rumsfeld, Bushs otvivelsaktiga stöd till trots och efter Nancy Pelosis (ny talman) krav på hans avgång, verkligen avgick var inte en dag för tidigt.
En "warmonger" ersätts tyvärr av en annan, nämligen tidigare CIA-chefen Robert Gates. Återstår att se vad han kommer att göra åt Irak-kriget, Guantánamo och annat elände som Rumsfeld har varit med och "petat" i.

Upplyftande är dock att Hillary Clinton (Läs i SvD) vann stort i senatsvalet i New York och "kammade hem" 69 % av rösterna - ett första viktigt steg mot Vita Huset?

Läs mer:
I DN
I SvD

Vissa har dock mer lika lön än andra. Det är spännande läsning att ta sig igenom listan över pensionsnivåerna för de avgående statsråden. Om nu riksdagen består av så kompetenta (så att de borde kunna fixa jobb hur lätt som helst) människor varför ska de omfattas av löjeväckande höga pensionsvillkor, som är helt omöjliga för dig och mig att uppnå - hur stor är den teoretiska chansen för en icke-politiker att få sin lön fram till 65 om/när när denne blir av med jobbet?

Om Ulrika Messing väljer att sluta idag får hon i runda slängar 49 000 kr i månaden fram till hon fyller 65. Dessa 27 dagdrivar år anses dessutom så betungande att hon ska ha 35 000 kr i månaden utöver den allmänna pensionen därefter. Tala om ett elitens skrå som skriver regler för sig själva.

Upp till bevis Alliansen - avskaffa denna neandertal kvarleva och låt även politikerna prova på hur det är med att betala biltullar leva på a-kassa eller spara till sin egen pension. Tjänstetillsättningen i offentlig förvaltning borde på det hela taget göras om helt och hållet, varför inte enligt Norsk modell där förtjänst hamnar utanför vad som meriterar en person till förvaltningschef, bolagschef eller landhövding. Offentlighet var just ordet.

Våra röster har aldrig lagts på att ge Messing 16 000 000 kr (!) plus 420 000 kr/per år efter 65 för att inte jobba. Den "långa vägen" till karriär är mer än ok - men undra sa flundra vilka andra outbildade (Messing har gått samhällsvetenskaplig linje i Sandviken så outbildad är kanske i det elakaste laget) 38-åringar som kan dra sig tillbaka och njuta av att skattebetalarna skickar överflöd av stekta sparvar in i sin mun.

Måste vara Ulrikas Curriculum Vitae (CVn som PDF) Avsaknaden av riktiga jobb är fantastiskt meriterande.

Vi unnar statsråden både 50 000 och 100 000 och 150 000 för det jobb de lägger ner. Men just bara för det JOBB de lägger ner inte till deras fritidsnöjen.

Se hela listan på statsrådens pensioner på DN.

Den som lagt sin röst på Persson (även känd som Socialdemokraterna) måste vara mäkta besviken på att HS(il)B på ett ytterst flagrant och oengagerat sätt, i stora delar av valrörelsen men främst i valupptakten, drev partiet mot det oundvikliga nederlaget. (Hade det inte bara varit för folkpartiskandalen så... - citat Persson). Vi har rätt att kräva mer av de folkvalda - de är ju just folkvalda.

Vi hoppas att de som nu har blivit valda förstår att förvalta förtroendet och att de inte längs vägen glömmer vem som är deras uppdragsgivare. Förändring per se är dock av godo anser vi - om man inte rör om i grytan ibland fastnar det mesta på bottnen och blir oaptitligt.

Läs DNs artikel om vår nye statsminister.

Meddelade Göran Persson i Tv4s utfrågning i tisdags på frågan om hur det känns att bygga en herrgård. Jo-jo konstigt vore det annars. Herrar Jan Guillou och Göran Rosenberg lyckades, till skillnad från många andra utfrågare hålla en något mer intelligent nivå på frågor och lyckades, utan att raljera, klargöra både till oss publik och till Göran et al att: "nu fick vi inte svar på denna fråga heller".

Dock lös genomgående utfrågarnas personliga åsikter klart som korvspad igenom, som i när vi får oss till livs att Göran Perssons bild av en terrorist finns att hitta i förorten. Eller är det Guillous egen bild? Ibland fick man känslan av att detta var duo Guillou/Rosenbergs chans att säga sitt.

Den mys-pys-gemytliga stämningen i onsdagens utfrågning av oppositionen gav samma känsla. Minnet från utfrågningarna är sålunda bara en fadd eftersmak av oengagemang - vad sa de egentligen - vad vill de (politikerna, inte Jan eller Göran) förändra, förbättra, förverkliga?

Guillou och Rosenberg i all ära - men vart tog journalistikens ansvar för granskandet av makten vägen. Var är alla jobbiga frågor? Intelligentian hos duo G/R tarvar mer än bara underfundiga och cluedo-liknande frågeställningar - vi efterlyser även ett utkrävande av ansvar. Och det är ju inte så att det saknas material för att verkligen ta tempen på de 7 som i första hand krigar om att få bestämma över och dra de politiska och samhälleliga riktlinjerna för ditt och mitt liv de närmaste 4 åren. Och i skuggan av diskussionen om de finns några konkreta regeringsalternativ på vänstersidan (en nog så viktig diskussion) eller dataintrång från FP (en tillika viktig fråga) så försvinner de frågor som egentligen handlar om hur GP, MO, MW, FR, LO, LL eller GH tänker förvalta makten och förtroendet.

Du kan ju roa dig med och se hur skattepengarna används just nu på 1200miljarder.se där Martin Borgs som under ett halvår försökt ta reda på och dokumentera slöseriet med våra pengar, skattepengarna, utkräver just svar på frågan - är det rimligt att mina pengar går till just detta? Hur förvaltas makten egentligen?

Vem har (tar) ansvaret?

Det har väl inte ungått någon att det idag är 5-års dagen av attentaten mot World Trade Center och Pentagon. (Läs vad Carl Bildt så träffande skriver om dådets efterdyningar). Det borde inte heller ha undgå någon att det är tre år sedan Anna Lindh mördades.

Inte heller torde det ha ungått någon att det är riksdagsval (och några andra också) om en knapp vecka.

Så här i elfte timmen känns det rätt hopplöst och uppgivet - det ena alternativet är mindre engagerat än det andra. Pajkastningen når nya bottnar med äcklade ministrar, våldstäktsmän, dataintrång och nya definitiva vallöften (bland annat om biltullar) från fröken Billström.

Vi vet att vi återkommer till det - men efter att ha sett Al Gores djupa och innerliga engagemang för just hans sak (aktuell just nu med An Inconvenient Truth), undrar vi vart våra politikers engagemang tog vägen? Förmodligen gavs maktbegären och lättjan mer plats genom att sparka engagemangen och övertygelserna nedåt i organisationen. För där finns väl engagemang???

Som plåster på såren råkade vi stöta på denna alternativa socialdemokratiska sida. Snart var allt förlåtet. Med dessa intelligenta ledare kan det aldrig gå fel. Läs och lär - citaten renderar åtskilliga leenden. (Fast fler tårar)

När Marita Ulvskog tar bladet från munnen väntar dig alltid ny kunskap och nya perspektiv. Denna gång har vi lärt oss att Leijonborg är att jämställa med en våldtäktsman. Tack för denna förkovran.

Marita Ulvskog den 8 mars: "En schyst valkampanj innebär att man inte springer till polisen och belastar rättsväsendet så fort man känner sig kränkt. Det är ju bara ett spel för gallerierna."

Det är som Niklas Ekdal säger, i mars var det oschysst att ropa på polis men i september är det rätt.

Socialdemokratin måste vara mäkta nöjd med sin tillgång i Ulvskog.

I en värld av politisk ankdammsgeggamojja saknar man politiker som brinner för sin sak (vi trodde att det var det politik gick ut på). Ingvar Carlsson sätter huvudet på spiken. Läs mer här.

Vi välkomnar tillbaka den intelligenta, drömmande, slitande politiska retoriken. Det känns dock som risken snarare är att vi får fortsätta leva med ointelligent maktfullkomlighet.